Måste bara erkänna att allt är inte bara frid och fröjd.... Jag hoppas och vill att de ska vara bra hela tiden. Jag ska vara glad utåt, glad mot omgivningen , mot barnen och mot den jag lever med. Men hur ska jag kunna de 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Nu är jag mitt i en jä..a ner dimp. Tycker de är pest att alltid göra, fixa , tjata, ja allt här hemma. Barnen ska fixas så de hinner med skolan varje dag får man stå och ta konflikter, läxor ska fixas, maten ska planeras och handlas, tvätten ska hängas vikas ta redas på. Jag får ta lilleman och roa han när han inte sover. Alla ska nattas samtidigt, då vill de höra saga men jag hinner aldrig eftersom disken är kvar från middan. Hannes somnar dåligt och får gunga han till sömn. Sen ska man upp på natten fixa välling, trösta gråtande 9åring. Jag önskar jag vore tre. Sen ska jag vara tacksam, glad och när tårarna rinner får man bara höra att man är sur.... Jag är inte SUR bara uttråkad less och väldigt trött. Önskar att någon kom och frågade om jag ville ha lite avlastning så jag fick sitta på toa ifred ialla fall.
Nä nu har jag klagat av mig å de är väll så här de ser ut i dagens jämnstälda sammhälle.
Jag ser fram emot våren och maj då jag sitter tillsammans med dig på ett litet mysigt ställe och dricker afternoon tea, inga barn, inga måsten, ingen man, bara vi!!!
Ha en trevlig helg från Downfyrbarnsmum!
3 kommentarer:
Du är inte ensam om att känna så! Jag känner precis lika dant vissa perioder. Det är inte kul, men man står på sig för barnens skull.
Som tur är kommer våren snart!
Ta hand om dig.
kramar från Madde Rettrup
Gumman min! Ja, livet är förjävligt ibland, känner mig oxå spyless på det mesta nu. Men snart ska vi, bara vi 2 åka iväg och bara rå om oss själva i 3 hela dagar och det ska vi fortsätta att göra med jämna mellanrum, för det är vi värda. Kramen på dig.
Spyless var ordet. Nu har jag bara en att ta hand om men känner igen varenda känsla. Kunde liksom skrivit det där inlägget själv
Skicka en kommentar