Nu har det gått tre veckor sen Hannes med stormsteg kom till oss och jag njuter varje dag, vill inte missa en secund. I torsdag som var blev vi inlagda på barn, för att jag påtalade på BVC tidigare på dagen, att jag upplevt han som frånvarande och låg och visade vitögonen medans benen och armarna hängde. Han var som en gel'e klump i min famn. Jag bad Mattias ta han för jag klarade inte av att se på honom. Han tog med honom ut på kallfarstu'n. Där han så småningom vaknade till. I alla fall så konstaterade de att det är inget fel på honom, utanhan sover med sina ögon öppna ibland. PHU några tårar trillade på mina kinder efter ultraljudet på hjärnan var utan anmärkining.
Jag vet att det här är absolut den sista mammaledigheten och bäbistid jag får uppleva, det som skrämmer mig mest är att tiden går så fort om en vecka är han en månad och då är det bara 11 månader till han är ett år. Kan känna panik över det, å det gör mig inget att Hannes vill amma i 30 minuter i taget, jag kan gott sitta där och mysa. Sen att han sover i 30min och vill äta i 30minuter igén gör inget det heller för det är bara han och jag.
Jag kommer bli otroligt bra "hönsmamma" =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar